Åldersnoja

Det är en skön sommardag.
Jag kör den automatväxlade Toyotaminibussen längs med havets entréinlopp i den delen av staden som kallas St. Kilda.
Det är mycket människor som går längs strandpromenaden. Det är dessutom söndag vilket innebär att det finns en del försäljare av olika konstföremål alltifrån tavlor, keramik, trä till T-shirts, nyckelringar och lite krims, krams - men inte så mycket av den varan.

Tanken är dock inte att jag ska till marknaden idag utan idag ska vi till havet.
I bilen är radion på och så plötsligt hör jag en låt som får mig att rysa till av välbehag. Det är ett australiensiskt band som lirar och refrängen är riktigt, riktigt "catchy".
Det är sommar, det är goda vänner, det är frihet, det är så himla skönt och det är 1991.

2008. Skånsk vinter. Utanför regnar det och är både mörkt och dimmigt.
Det känns som om det som en gång hände var för riktigt länge sedan - och det var det ju.
Både plats- väder- och livsstatusmässigt befinner jag mig på en helt annan plats idag.
Allt det som hände för länge sedan känns både avlägset men ändå närmare än på mycket länge. Anledningen till det är ju min återupptagna kontakt i Melbourne - som jag skrev om för ett tag sedan.

En annan anledning till denna tillbakablick är Spotify. Med Spotify har jag de senaste veckorna grävt fram allt från 999, Skids till Deacon Blue, Danny Wilson och The Go-Betweens. Och, det är i samband med denna tillbakablick man insett att flera av ens gamla favoriter varken finns kvar som artister eller i livet. Både Stuart Adamson Skids/Big Country och Grant McLennan från The Go-Betweens är borta - för att nämna några.

Hmm och det är i denna stund verkligheten slår mig. Det var inte så väldigt unga (de var för den delen inte gamla heller) vilket naturligtvis innebär att jag....

Ja, ni fattar...

Over and out.