Cykeltjuven

Min minsta lillebror hälsade på hemma hos oss i helgen.
Han berättade då att han under en kort stund - sett ur ett livstidsperspektiv - inte låst sin cykel.
Följden blev - naturligtvis - att den stals.

Naturligtvis?

Är det naturligt att en cykel som inte är låst ska/måste/bör(!?) stjälas?
Eller är det ett tecken på att samhället och dess individer är sjuka?
Vi är så sjuka att om man inte låser en cykel är det "rätt" att den stjäls...
"Är du så dum så att du glömmer att låsa din cykel får du stå ditt eget kast..."

Men visst hade det varit skönt om man kunde ställa sin cykel i vilket cykeltställ som helst - olåst - och veta att den skulle få stå orörd.
En utopi naturligtvis.

Det kanske istället är - som Pernilla Rosenlind skriver i SVD - att min bror borde skämmas över sin stulna cykel?
Hon skriver:

"Men i min skalle har tjuven förvandlats från snorunge till fattig mamma med två
hjärtsvaga ungar (eller tre – hon kanske har en i sele på magen
också?), som flitigt lämnar på dagis och sen tar tvärbanan till jobbet.
Eller har hon redan blivit varslad? Åker hon till arbetsförmedlingen
och tvingas gå på pinsamt amatörpsykologiska lär känna dig
själv-kurser?"

Det kanske är så det är - och då kanske det är bra att brorsans cykel stals.

Hmm, nej en stöld är dock en stöld och jag hade gärna sett att ens personliga saker allt från cyklar till prylar i ett hus fick vara i fred för tjuvar.

Over and out