Kollegorna på KAN

Ute skiner solen.
Det är varmt. Mycket varmt.
Inne i den svala bilen pumpas den rytmiska musiken takt efter takt ut genom högtalarnas membran.
Jag är på på väg till Lund från Malmö i en - av en kollega lånad - schysst bil.
Min favoritlånebil om jag ska vara ärlig.

Just när jag sitter i bilen och låter mig översköljas av hip hip musiken slår det mig att jag faktiskt är lyckligt lottad.
Inte nog med att jag har ett intressant jobb som gör att jag emellanåt får ta en runda till Lund jag har framförallt eller kanske också väldigt goa kollegor.
Kollegor som lånar ut sin bil, kollegor som hänger med mig i Malmös alla klädbutiker.
Kollegor som lär mig ett och annat kring gränssnittsutveckling, kollegor som visar mig Malmös schyssta badställen.
Kollegor som ställer upp när jag behöver allehanda hjälp med det ena eller det andra och kollegor som gärna svingar en bägare eller dylikt med mig.
Ett helt gäng med schyssta kollegor helt enkelt.
Och det, det är riktigt gött det!

Over and out

Nothing ever happens...

Ibland händer ingenting.
Ja, ingenting som man vill skriva om och ibland händer så mycket att man egentligen inte vet var man ska börja så...., man skriver ingenting.
På detta tema fanns det ett bra band som hette del Amitri som i sin refräng sjöng så här:

"Nothing ever happens, nothing happens at all
The needle returns to the start of the song
And we all sing along like before

And well all be lonely tonight and lonely tomorrow"

Nu kan ju detta verka lite vemodigt och bittert att skriva detta så här årets sista arbetsdag innan sommarsemestern.
Men, detta är inte mitt syfte.
MItt syfte är kanske att säga att allt händer/inget händer men ändå är det som vanligt för de flesta av oss i alla fall.
Ett plan har störtat utanför Sydamerikas kust.
Michel Jackson har dött
Sveriges U21 fotbollslag har gett alla fotbollsälskande svenskar hopp om en ny fotbollsvår.
Sverige är ordförandeland i EU.

Men för oss flesta är ändå allt som vanligt.
Så passa på och njut av denna vanlighet, njut av din vardag, njut av din sommar, njut.

Föresten, jag fick tillbaka min iPhone till sist och med Michael Jackson i hörlurarna njuter jag i detta nu när tåget precis rullar in på tågstationen i ett soligt och varmt Malmö.

Over and out!

Tack för det Televerket - tack för ingenting Telia!

För en hel del år sedan fanns det en reklam som handlade om Televerket (numera Telia).
Den handlade om en go liten grabb som berättade om alla tjänster som Telia tillhandahölll och lite smågulligt avslutade reklamfilmen med:
"Tack för det Televerket".

Nu hade man som konsument hoppats att Telia hade velat behålla den service- och tjänstegrad som denna reklamfilm ville ge sken av.
Och visst, när man som konsument ringer in till Telia kundservice så bemöts man snabbare och bättre idag än jag minns det från förr.
Kunnigare personal och mer tillmötesgående. Bra.

I Teliabutikerna däremot råder en annan kultur.
Ja, i alla fall om man inhandlat en iPhone.
Då kan inte Telia göra något.
Det får de inte göra - det har Apple bestämt. Säger de i alla fall.
Visst vi säljer produkten men sedan bortsäger vi oss vårt ansvar.
Det har Apple bestämt.
Skrattretande.
Nej, egentligen både sorgligt och fruktansvärt irriterande.
Det är ju inte så att det inte finns andra företag i Sverige som säljer Appleprodukter.
Och om de hade agerat på samma sätt som Telia så tror jag att deras framtid inte hade varit särskilt ljus.

Härförleden tex lämnade jag in en Laptop - en MacBook - efter tips från butiken själva. En spricka i chassit behövde åtgärdas och trots att garantitiden löpt ut skulle Apple nog stå för kostnaderna menade butiken. Ett telefonsamtal senare och dagen efter befann jag mig i butiken igen för att få MacBooken reparerad.
Det skulle ta upp till 5 arbetsdagar.
Två dagar senare var maskinen reparerad och klar.
Klass!

Nu sitter jag här på tåget på väg från Malmö medan jag fortfarande väntar på att Telias underleverantör ska ta något beslut eller reparera min iPhone som sedan 10 dagar befinner sig nånstans där jag inte vill att den ska befinna sig. Kanske i Nacka, jag vet inte längre.
Det enda jag vet är att det egentligen är totalt oacceptabelt att Telia har denna policy som man har gentemot sina iPhonekunder.
"Ledsen vi kan inte ta något beslut - det bestämmer Apple".
"Man, kanske ni kan ringa dem då?"
"Nej, det går inte. Vi måste skicka den till Anovo och sedan får de ta ett beslut."
Upp till 10 arbetsdagar ska det ta men jag tror inte detta kommer att räcka.

Så det enda jag nu hoppas på är att Telia liksom tex Vingresor har ett kundservice team som lyssnar på sina kunder vad de uttrycker i bloggar och mikrobloggar.
Det hade varit något det!
"Hörde att du inte var nöjd. Hur kan vi lösa det?
Problem med din iPhone - inga problem - det fixar vi direkt."

En utopi naturligtvis men visst hade det varit kanon om Teliabutikerna och/eller Tela kundtjänst kunde ta den stafettpinnen!

Over and out

MIA

Jag är ganska säker på att jag en dag kommer att titta tillbaka på detta inlägget och muttra för mig själv: "Tänk, jag hade ingen aning om vad ensamhet var då..."
Eller kanske: "Vilket banalt inlägg".

Och visst; här kommer ett banalt inlägg men också ett stycke samtidshistoria i Herr Gustafssons perspektiv;

Den 11 juni stod ett gäng grabbar i en lång ringlade kö utanför Telias flaggskeppsbutik i centrala Malmö. Ja, egentligen var det den 10 juni men snart skulle klockan bli 00.00.01 och försäljningen börja.
Det var en spänd väntan och många såg verkligen fram emot denna dag(natt) när Apples iPhone 3G skulle släppas i Sverige.
Så även vi.
Resten är historia som bekant och även om vi inte fick telefonerna denna natt så fick vi dem dagen efter tack vara ihärdiga och schyssta kollegor.

Vad jag inte visste då - och som jag faktiskt upplever först nu - är hur "addictive" denna telefon verkligen skulle bli och är. Ja, att kalla den för telefon är förstås ett stort "understatement"; den är ju egentligen en dator/multimedia/spel konsol mm.

Men, i vilket fall, allt det där besannas verkligen just nu där jag sitter på tåget med en vanlig enkel mobiltelefon brevid mig. Min iPhone är borta - missing in action...

Nu är det tack och lov inte som så att jag slarvat bort den - nej en spricka i bakstycket som växte en aning fick mig efter flera månaders tvekande att till sist lämna in den till Telia butiken för reparation/utbyte av enhet(som för några av mina kollegor). Jag hade ju redan i september diskuterat detta med Telia men tvekat om jag verkligen skulle lämna in den.

Men, i torsdags lämnade jag till sist in den och det käns tomt.
Förutom att jag saknar möjlighet till "iPod" och alla nöjesapplikationer märker man hur man van man blivit av att ha den i sin närhet; alltid uppkopplad - alltid redo att läsa/skriva mail och mötesinbjudningar. Alltid möjlighet att kolla börsen, vädret, bioprogrammet, viner, Wikipedia, Twittra, läsa/skriva Facebook inlägg, osv...
Med alla dessa möjligheter - såväl business- som nöjesrelaterade möjligheter känns det - om inte "ensamt" - i alla fall otroligt "plain" med en vanlig mobiltelefon.
För att inte säga trist.
Otroligt trist.

Så, nu räknar jag dagar, loggar in på Teliasajten om och om igen för att se hur statusen för reparationen är.
Va? I Nacka? Men varför då...?
WTF?

Over and out.

Keynote

Ligger i sängen.
Med min "antika" MacBook.
Ja, så himla antik är den naturligtvis inte men med den hastighet som alla tekniska innovationer uppdateras nuförtiden är den kanske just det; antik.

För någon timme sedan avslutades Apples Keynote på WWDC borta på andra sidan Atlanten.
Vi som inte var där kunde ändå få Live uppdateringar genom olika entusiaster runt om vi världen. Entusiaster som både skrev och fotograferade under själva presentationen/presentationerna.
Det handlade om nya MacBooks, ny mjukvara till iPhone 3G och en ny telefon också - iPhone 3GS.

Det är fascinerande att hänga med i en Keynote, att få reda på alla nyheter - on the fly -  trots att man inte är där. Det är nåt speciellt med Apple andan och alla förväntningar som finns hos alla Apple's vänner.
En del av dessa människor är kanske lite för mycket entusiaster enligt mitt tycke och smak men viljan är ju fri.

Men, just nu ligger jag som sagt i sängen.
Fönstret är öppet.
Utanför hörs en mås i fjärran.
Alldeles nyss hade koltrasterna sin egna lilla Keynote.
Och frågan är  - trots alla coola nya Apple prylar och mjukvaror runt hörnet - om inte denna Keynote var ett strå vassare.

Over and out!

En syndares bekännelse...

När jag var ung var jag  - liksom många av mina polare - med i ett popband.
Ett av dessa andra popband hade en låt som hette "En syndares bekännelse..."
Kom att tänka på denna titel då jag igår gjorde en riktig dum handling. Tja, jag var inte elak eller så jag bara....tänkte inte.
Det retar mig oerhört att det hände - ja, till den milda grad att jag måste helt enkelt bekänna.

Jag fick ett meddelande i min Facebook inbox där en polare bad mig att klicka på en URL.
Jag gjorde det. Misstag nr 1.
Sedan var man tvungen att skriva in sina Facebook användaruppgifter.
Igen tänkte jag - vad konstigt...
Jag gjorde det.
Också.
Big Misstake!
Vi pratar phising och jag missade detta...Jag, som i alla tider - om inte hånat - i alla fall inte riktigt förstått mig på människor som blivit blåsta på Internet genom att skicka sina mailuppgifter till främmande mailavsändare eller skrivit in sina bankuppgifter på någon bankliknande sajt....

Ja, ni fattar. Nu är jag en av de blåsta och det svider lite.

Vänta min granne frågade något; "Om han kan få mina bankuppgifter? Javisst varför inte..."

Over and out.

Att sänka en herravdelning - H&M Herr's uppgång och fall(?) i Kristianstad

För x antal år sedan renoverades H&M i Kristianstad.
Utkomsten av detta var - tycker jag - fantastiskt bra.
Man hade lyft en mycket sliten lokal - eller egentligen flera stycken - och lyckats sammanfoga dessa.
Dessutom hade man på köptet lyckats bevara och bädda in fasaden av ett gammalt gathus/innegårdshus.

Upplevelsen och skillnaden jämfört med tidigare upplaga var naturligtvis enorm.
Det var ljust, fräscht, luftigt och rymligt.

Jag tror jag vågar påstå att jag aldrig sett en bättre och luftigare herravdelning. Den var naturligt indelad i olika stiler och grupperingar och beroende på efterfrågan var det lätt , snabbt och skönt att få en snabb översyn över vad som erbjöds för stunden.

Tyvärr lyckades man på något sätt fördärva denna känsla och denna indelning över tiden. Man gjorde ologiska placeringar av olika klädmärken/typer inom H&M.
Man tryckte in för mycket/många varor.
Luftigheten försvann.
Man tog bort kassan och fyllde på med ännu mer.
Det blev rörigare och rörigare.

Och till sist kom dödstöten - för mig i alla fall.
Man flyttade upp hela herravdelningen till andra plan.

Jag spenderade faktiskt en kort stund där häromveckan men trots att jag kanske ville - förstod jag väldigt snabbt att jag inte längre (tyvärr) tillhör H&M:s målgrupp.
Det var så otroligt rörigt och så fruktansvärt hoptryckt med varor. Ett enda virrvarr och helt ostrukturerat.
Jag vet inte om ni varit på Ullared någon gång - jag har varit där för kanske 5 år sedan - och det är den känslan H&M Herr nu förmedlar till oss män;
"H&M Kristianstad goes GeKås".

Så, jag som tidgare velat mixa olika märken får nog - i alla fall om jag handlar i Kristianstad - se mig efter andra märken än H&M.
Tyvärr.

Over and out